Snorkling i Lembongan
Okej kids, först och främst lite visdomsord; 1. Glöm aldrig att ladda din gopro innan du ska ut och snorkla. 2. Google är alltid din vän.
Vi hade hört att det skulle finnas mantor runt i krokarna och att man med störst sannolikhet skulle stöta på en. Men ni vet, när man blivit sviken förr så är ens tillit till människor inte vad den har varit. Vi har blivit lovade hajar och sköldpaddor och gud vet allt innan tidigare snorklingar där vi på höjd sett en Doris. När våra trevliga båtkaptener sen till och med förklarade att det varit lite tomt med mantor ett tag, och att vi skulle leta efter dom, men de kunde inte lova något så ställde vi helt enkelt in oss på att ja, det var väl inte hela världen att kameran inte var med då. Småfisk har man ju fotat förr.
FÖRSTÅ DÅ GLÄDJEN när våra kaptener plötsligt börjar peka och skutta exalterat, skriker åt oss att sätta på oss utrustningen och sen kastar sig av båten tillsammans med oss. Vi simmar runt ett tag som yra höns innan vi ser den. Alltså jag har knappt ord, när jag stack huvudet under vattnet och såg den majestätiska, ENORMA, varelsen simma mot mig glömde jag verkligen bort hur man andades. Jag läste på Wikipedia att de kan bli upp till 7 meter breda och väga 2 ton, att de har rätt stor hjärna och förmodligen är intelligenta, och att de är nyfikna och snälla. Den vi fick äran att simma med var nog typ 3 meter (jag tror 4m, Sophia tror mer typ 2..). Den simmade hur som helst runt oss en bra stund, plötsligt var den under en och plötsligt mitt framför.
För att addera lite extra äventyrskänsla var havet lite härligt galet just där vi var också, stora vågor som puttade oss lite hit och lite dit. Man tappade alltså rätt lätt bort vår manta när man var tvungen att titt som tätt fokusera på att tex andas, hålla sig till gruppen och andra viktiga saker. Då var det tur att vår kapten var en väldigt entusiastisk man som mer än gärna pekade ivrigt och skrek vart vi skulle spana efter vår nya vän. Han förklarade också att vi inte skulle få panik, för den kunde inte göra illa oss och framförallt att vi inte skulle jaga den. Dock på väldigt hetsig och dålig engelska, så i ungefär tio minuter trodde Sophia att han skrev "don't cheese, don't cheese", tills hon tillslut blev irriterad och frågade mig vafan han sysslade med och jag fick förklara att han antagligen menade don't chase, men vem var jag att veta egentligen. Det kanske var viktigt med ost också.
Hur som helst! Makalös upplevelse! Alltså dessa djur, man har ju aldrig sett på maken ❤️ Vi fick även snorkla på andra ställen med helt stilla och kristallklart vatten, och ett krtill av färgglada firrisar. Fem av fem toasters!