Luang Prabang
Här hörrni, här har vi hittat en stad vi gillar! Vi kom fram med båten på eftermiddagen, blev körda till vårt hotell och visade till vårt rum med tre sängar (?? madammen i receptionen verkade tycka vi var lite märkliga som bokat ett sånt rum fast vi bara var två, men hennes okunnighet i engelska gjorde det omöjligt för oss att förklara att det var det enda som fanns ledigt för bokning på internet och hon fick istället tro att det helt enkelt är så vi jobbar. En extra säng, ifall en olycka skulle inträffa.). Och sen gav vi oss ut på nattmarknaden.
Nattmarknaden, som byggdes upp varje kväll, låg bara några gator bort från där vi bodde och var SÅ mysigt! Tillskillnad från marknaderna vi varit på i Thailand och på Bali var varorna här riktiga hantverk, det var heller ingen "buy buy, cheap cheap price"-hets och prutningen gick lugnt och fint till. Därför kunde man bekvämt strosa fram och tillbaka bland alla vackra tyger i olika färger och mönster, smycken, träskålar och skulpturer mm, samtidigt som man smaskade på en muffin eller nåt annat gott. Vi fick aldrig nog.
Det tog inte lång tid innan vi insåg att det här var en trivsam plats i världen och förlängde vår vistelse från två till tre nätter. Vilket gav oss gott om tid att vandra runt i den, ändå rätt lilla, byn. Tempot var lugnt och stilla, trots alla kineser som var där pga av kinesiska nyåret och såg till att alla hotell var fullbokade, och man kunde vandra omkring och njuta av den fina mixen mellan buddhistiska tempel och franskinspirerade hus. Spår av den franska kolonialtiden kunde även ses i nästan varje gathörn i form av croissanter och andra härliga bakverk. Vi lyckades även hitta ett litet skandinaviskt fik med kungen och drottningen på väggen och goda kardemummabullar.
Att Laos är ett av Asiens fattigaste länder gick väl dock inte att gå miste om (även om livet här var långt ifrån de i de små byarna längs med floden), men alla verkade på något sätt ändå utstråla en harmoni som var inspirerande. En fin sak vi fick se var även hur ett gäng män satt och tvättade varsin tupp, jag var rädd att det var slakt på gång men efter en noggrann titt så kunde vi konstatera att tupparna bara njöt av att få sina fjädrar rena och fina. En bit bort skedde samma sak med ett gäng valpar, som inte kunde varit äldre än någon vecka. Beeeedårande!
Inte långt ifrån staden bodde det ett gäng elefanter som blivit räddade från främst tunga timmerarbeten i skogen. Vi fick hälsa på dom en dag och det är ju som alltid så magiskt att få se dessa djur på nära håll. Vi hade lite blandade känslor i magen inför mötet, var så rädda att de skulle se ledsna ut och se fångade ut. Trots att de kunde ha haft det värre så är det alltid tråkigt med stora vilda djur i fångenskap och framförallt när det gjorts till ett turiststohej. Till våran glädje så gick alla elefanter fritt, inga kedjor och inga vassa pinnar fanns inom synhåll. Elefanterna såg även trivsamt nöjda ut med sin tillvaro och efter att ha fått förklarat för oss att det såklart är väldigt dyrt att husa för 14 elefanter och att de måste hjälpa till lite själva för att dra in alla de pengar som krävs för att de ska få sina 250 kg mat om dagen (därav turiststohejet alltså) så kändes det bättre. Att släppa ut elefanter i det fria efter så lång tid i fångenskap är inte aktuellt då de inte skulle klara sig särskilt länge, plus att deras naturliga habitat hela tiden krymper och försämras. Och att bara ta hand om en elefant är som sagt väldigt kostsamt. Den här lösningen kändes därför helt okej. Alla elefanter hade varsin tränare som de lärt känna under lång tid och som var de som tog hand om dom. Dom jobbade några timmar om dagen med promenader för turister och sen fick de gå med sina vänner i skogen.
Det var säkert ett långt ifrån ultimat liv och kan säkert granskas och ifrågasättas, men det stora problemet är ju utan tvekan de människor som tillfångatar dessa varelser från första början. Usch.
Vi fick även, tillsammans med tre franska familjer, åka båt till ett vattenfall som för tillfället hade lite låg vattennivå men var fint ändå!
En annan lite utflykt vi gjorde var till områdets kändaste vattenfall. Och det var verkligen helt makalöst fint! Hade det inte kryllat av kineser så hade man kunnat tro att det var paradiset vi kommit till.
Här fick vi dock återigen kämpa med den där klumpen i magen. Det var nämligen en björnpark (eller vad man kan kalla det) precis bredvid vattenfallen. Där bodde massa asiatiska svartbjörnar som precis som elefanterna blivit räddade från hemska hemska öden, som såklart även för björnarna berodde på idioter och avskum till människor. Ska inte gå in på det för mycket, då det gör mig så arg. Men ja, björnar som tjuvjagats och sen sålts på svarta marknaden till diverse sjuka saker, såsom presenter till kungar, medicin, dansuppvisningar osv. Nu verkade björnarna må relativt bra och få den hjälp och så de behövde. Så det gör en ju ändå varm i hjärtat att det faktiskt finns människor som ger allt de kan och har för att hjälpa dessa utsatta stackars djur.
Avslutar det här känsloblandade inlägget med en bild på två ursöta valpar och låter dom symbolisera det vackra i frihet och att göra det man kan med det lilla man har
